Vilket otroligt kap!!

Tänk att kunna köpa en fin kraftig buske till landet för ynka 20 spänn, det kunde i alla fall inte jag motstå. Detta fynd gjorde jag på torget i Västerås. Det är bara ett litet krux, försäljaren pratade bara engelska och kunde bara namnet på busken på holländska (!!). Holländska är ju väldigt vackert men för mig totalt oförståeligt så jag har alltså ingen aning om vad jag har köpt.

Vad är det för en buske?



Gula blommor, som ser ut som riven citron, på bar kvist och på nära håll rätt kraftig doft.





Han sa något om att det sen blir vita blommor om jag förstod honom rätt. Jag var lite inne på någon sorts Kornell, men dom brukar väl ha lite starkare färg på grenarna?



Vad tror ni? Vad är det för buske? Har jag gjort ett fynd ;-) ? Om inte så var den ju nästan gratis och jag hade i alla fall en trevlig dag i Västerås.

Samma dag ett år senare.

Eftersom det är lite segt med vårtecken här så drömde jag mig istället tillbaka ett år i tiden. Hur var det egentligen förra året vid den här tiden? Hade våren kommit längre? Var snön borta? Svaret är ja på båda frågorna, för så här såg det ut på landet den 22/3 förra året.



Samma dag så krattade vi och eldade gammalt gräs. Känns ju som att det blir lite senare i år eftersom gräsmattan just börjat anas under snötäcket. Kan även nämna att dom första rabarberknölarna hade tittat fram ovan jord då.

Troligen tog jag även fram sekatören samma dag och tog in våren, för några dagar senare hade jag denna bild på blommande körsbärskvistar på bloggen.



Man kanske skulle våga sig på att lufta sekatören till helgen i alla fall?

Jag är nog inte riktigt riktig ändå...

Först så gnäller jag över allt jobb med alla småplantor och sen blir jag alldeles överlycklig och nästan lite knäsvag när det ser ut så här i några nya krukor.



I dag har nämligen Klockrankorna börja gro. Man kan bli lyrisk för mindre. Men efter ett tag börjar jag då undra vart jag ska göra av dom här små skönheterna när dom börjar växa till sig. Men det får väl bli ett senare problem, nu är jag bara glad över att det spirar i krukorna.

Glad blev jag också när jag läste en tidning som jag aldrig sett förr, Bättre hem heter den och ges ut av Bolist.



Ja, tidningen var helt okej med blandade tips, om allt från tak till gräsmattor. Men det som gjorde mig jätteglad var när jag läste en artikel av Eva Robild (med bloggen Med fingrarna i (j)orden).



Hon skriver där om att man måste sluta se trädgårdens arbete som ett måste och strunta i grannarnas "krav" och istället se trädgården som något man gör för sin egen skull. Något som jag tog till mig direkt är att, som hon skriver, det är okej att ha det "lite lurvigt i hörnen", om dom ställen i trädgården som inte är så där alldeles perfekta (vad nu perfekt betyder i trädgårdssammanhang).

Tack Eva för en härlig artikel. Jag delar absolut din filosofi. Vår trädgård på landet har vi som en återhämtningsplats, jag planterar och rensar för mitt eget välmående, om sen någon annan uppskattar det man gör så är det ju bara en härlig bonus.
Nu längtar jag tills jag får slänga mig över Evas och Annika Christensens bok "En Lisa för själen", om trädgårdens läkande effekt.

Nu är det vår!!!!

Ja, i alla fall inomhus. Våren fick ju ta ett steg tillbaka i går till förmån för snö och minusgrader och då får man ju göra det bästa av situationen. Jag har ännu inte sett några Krokus utomhus men här inne blommar dom vackert.



Jag satte dom i en hög transparent glasvas, det blev ganska fint tycker jag.



Det är väl inte så troligt att dom håller så många dagar inomhus men jag hinner få en liten föraning om vad som komma skall. Ni som bor längre söderut i landet kan väl kanske redan njuta av dessa skönheter vid husknuten och vi andra får väl glädjas åt att vi fortfarande har det framför oss.

Älskade pellisar.

Har nog gått och blivit en riktig "pelargontant". Jag får inte nog av dom, har dom senaste åren börjat snöa in på doftpelargoner men har inte lyckats med övervintringen av alla. Några är det i alla fall liv i, som "Doktor Westerlund"....



Även "Doktor Livingstone" visar vissa livstecken.



Jag gillar Pelargonerna lika mycket för dom varierande fina bladen som för dom vackra blommorna. Stjärnpelargonen "Vancouver centennial" är en ny bekantskap. Ett riktigt impulsköp så jag vet inget om den. Den verkar inte växa så fort men det kanske är en mindre låg sort. Någon som vet?



Har ju även en och annan vanlig "bonnpelargon" också. Just denna är från början en stickling som jag har "lånat" från Rothoffsparken här i Eskilstuna.



Till mitt försvar kan sägas att det var sen höst och stor risk för frostnätter när jag tog den. Så egentligen har jag ju hjälpt till med att få just denna sort att överleva. Eller hur?

Glömde visst fylla på vatten...

Under tiden som jag haft fullt upp med att sköta om mina småplantor så glömdes tydligen tulpanerna bort. Jag upptäckte det i går när solen sken in genom fönstret och strilade genom dom torra blommorna.



Nu gjorde det ju inte så jättemycket, jag tycker nämligen att det är så kul att fota lite halvdöda tulpaner. Ofta faller ju kronbladen av men denna gången satt dom kvar på stjälken. Och visst är det häftigt när solen letar sig genom bladen?



Några av er undrade i mitt förra inlägg om intresset för sådd och blommor är gemensamt här hemma. Jag kan väl säga som så, H gillar blommor och växter men tycker nog kanske att det går liiiite till överdrift när jag börjar så och plantera. Och det har jag ingen förståelse för alls ;-)

Tack för alla trevliga och snälla kommentarer som ni lämnar här. Jag blir jätteglad av att läsa dom ska ni veta. Jag är ju lite bloggperiodare, vissa perioder är det bara skrivande och läsande av andras bloggar för hela slanten. Sen kan det gå veckor när jag knappt öppnar bloggen och då är det ju så kul att komma tillbaka och läsa era kommentarer. Självklart är ju bloggen mest för min egen skull, att få dela med sig av ditt och datt, men visst är det kul att höra att även andra uppskattar det man skriver. Sen vill jag komma med ett litet tips också (många av er är säkert redan med), gruppen Trädgårdsbloggar! på Facebook. Ett jätteroligt och levande forum för alla oss trädgårdstokar, där kan ni hitta mig när det inte händer så mycket här på bloggen.

Hoppas ni alla får en härlig fortsättning på veckan.

Bordet är dukat.

Rent estetiskt kanske man skulle önska sig en vackrare dukning av middagsbordet, men det är väl så att vi har olika syn på vad som är vackert.



Det verkar som att det mest kommer att bli vegetariskt under den närmsta tiden.



Okej, Paprika och Chili funkar väl när det väl kommer så långt så att man kan skörda och Pelargonblommor kan man ju alltid dekorera maten med. Men hur är det med Vallmo?



Och Digitalis känns ju inte som att man ska få i sig allt för stora mängder av?



Nej det blir nog till att gynna den lokala grillen och äta middag framför tv:n ett tag framöver, för där finns fortfarande lite utrymme att sitta. I övriga lägenheten är det fullt av krukor och plantor i olika storlekar. Fick i går ihop till 152 krukor och då är det ju fortfarande en hel del plantor som ännu inte skolats om. Och så småningom så ska det ju sås både Astrar och Lövkojor, hmm måste nog fundera på att möblera om lite.

Nu börjar även jag tröttna.

Jag längtar efter andra rosor än bara rosor på kinderna efter piskande snö. Jag längtar efter riktiga blommande väldoftande rosor. Jag längtar efter att gå ut i daggvått gräs och bara insupa doften av en ljuvlig nyöppnad rosenknopp. Jag längtar efter att klippa några kvistar av dom vackraste rosorna och sätta i en vas så att jag kan njuta av dom på flera ställen. Jag längtar efter att bara vara tvungen att stanna till för att bara lukta lite grann. Jag längtar efter att åka till någon trädgårdshandel och hitta just den där rosen som man bara "måste" köpa. Det är nästan så att jag längtar efter att klämma ihjäl några bladlöss också....