Midsommaren blev väldigt lugn och skön tillsammans med goda grannarna på landet. Inget "riktigt" midsommarfirande med dans och lekar men det var nog ingen av oss som hade några krav på det. Vi tog det bara lugnt, umgicks och åt god mat.
På midsommardagen åkte jag och H ut till goda vänner i Roslagen. Efter som allt är några veckor senare där så fick vi på nytt uppleva försommarblomningen, syrenerna började väl sjunga på sista versen men doftade fortfarande ljuvligt.
Rabatterna prunkade i härliga färger.
Deras magnifika uppstammade fuchsia hade ännu inte fått knoppar.
Tänk att en liten stickling kan bli ett litet träd på inte alltför många år, så häftigt. Det framgår inte så tydligt på bilden hur stor den egentligen är men den är ungefär en och en halv meter hög.
Kunde ju inte heller låta bli att fota lite nere vid bryggan i det härliga kvällsljuset.
Det verkar kanske inte riktigt klokt att hålla på och fota gamla bryggor som har sett sina bästa dagar men jag tycker att det är så vackert.
Efter ett par härliga dagar på Barnens Ö så åkte vi i går hemåt. På väg därifrån så kom vi ju på att vi (nästan, typ...) var halvvägs till Ockelbo och ett av målen för sommaren var ju att komma till Wij trädgårdar. Sagt och gjort så styrde vi kosan dit. Vi kom ju dit rätt sent så vi hade inte så jättelång tid på oss att gå runt men vi hann gå omkring och njuta av allt det fina.
Vackra stenar hittade jag här också...
Visdomsord fanns ute på ängarna.
Och i rabatterna...
Vi kom nog några veckor för tidigt till Wij för att det skulle blomma ordentligt men vackert är det ändå och en och annan ros hade ju slagit ut.
Vackra Pioner fanns det många.
Sittplatser fanns det av olika slag, i en humleberså...
...eller i en allè. Tänk att ha den soffan på landet med ett jättebord framför, vilka fester man skulle kunna ha.
Man kunde ju också slå sig ner i studenternas trädgård där det var vackert möblerat.
Denna fåtöljen kanske inte är lika bekväm som den är snygg?
Om det är märkligt att fota en massa gamla förfallna bryggor så kanske det känns ändå konstigare att åka till Wij trädgårdar och fota en massa möbler. Men i brist på den där riktiga blomningen så var det faktiskt det som jag föll mest för denna gången. Men visst fanns det flera otroligt vackra blomsteruppsättningar att njuta av.
Det var i alla fall väl värt omvägen och dom extra milen att åka dit och jag hoppas verkligen att vi kan göra ett nytt besök redan senare i sommar när allt blommar.
När det blir långt mellan blogginläggen så har man ju mycket som man vill få ur sig och då blir det ju gärna lite för långa inlägg. Nu på sommaren har jag så svårt att ta mig tid till att sätta mig och blogga, men nu när jag dessutom har både tid och semester så ska jag försöka bättra mig på den punkten. Får väl göra som nu, passa på att njuta av dom underbara kvällarna och ta med mig datorn ut.
Inlägg
