måndag 29 november 2010

Tak över huvudet

Ja, man kan ju inte låta bli att vara lycklig över att man har någonstans att bo när det är så kallt som det är nu. Det här huset ser ju kanske inte så lockande ut att bo i men jag njuter av det varje gång vi åker till landet.



Det står där på fältet utsatt för väder och vind. Det dröjer väl inte länge innan taket rasar in men jag är ändå så glad för att ägaren väljer att inte riva det. Så vackert!

Brukar inte fixa så mycket med bilderna nuförtiden men kunde inte låta bli att testa den i svartvitt.



Just i detta fallet tycker jag att det passade bra.

Ska kliva ur bilen nästa gång och närma mig huset så att jag kan få lite häftiga närbilder på det vackra gråa träet. Får passa på att våga mig in i hagen nu på vintern när kossorna är inomhus...

10 kommentarer:

  1. Thomas Liljekungen29 november 2010 19:49

    Men !! Dit vill jag också åka o fota,skicka ett med på fejjan var det är.Bra bilder ......

    SvaraRadera
  2. Mina tankar går till norra Finland och trakten där min mor växte upp. Jag har alltid dragits till såna här "skelett" - tänk om husen kunde tala!

    SvaraRadera
  3. Så fint! Det är något gripande i ett oåterkalleligt förfall! En stilla dramatik i din bild!

    SvaraRadera
  4. Heeej! Kul att du hittad mig så jag fann dig :)) Tycker du har en jättetrevlig blogg och självklart är jag helt enkelt tvungen att vara med i din utlottning, åååh vill ha det fina trädgårdsförklädet!! Längtar mig bort till våren och knopparna...

    Många måndagskramizar till dig!

    /aka

    SvaraRadera
  5. Lyckost er som har en sån skönhet på vägen! Ser fram emot fler närbilder dådå, nu när kossorna inte hindrar dig:-)
    Kram H.

    SvaraRadera
  6. Kossor är snälla Peter.... men passa dig för tjurarna ;-)
    Ha´t himla gôrgôtt i advent
    Nina

    SvaraRadera
  7. ...att tänk jag är precis tvärtom! Jag tycker det ser så trist ut när hus får stå kvar och bara förfalla. Tanken kommer direkt på dom som en gång bott där och skött om husen och kanske levt ett helt liv. Och nu bryr sig ingen längre, det är så otroligt sorgligt.
    Fast jag gillar riktigt gamla stenruiner förstås!

    SvaraRadera
  8. Oh, mitt favorithus! Min sambos syster bor i E-tuna, och när vi är där ett par ggr. /år brukar vi alltid ta en tur, för att se hur det står till med ruin huset. I höstas hade vi dock förhinder,och jag ser att det nu inte är mycket kvar. Jag har varje gång fotat det.Får jag låna din bild till min samling? Om huset står kvar i vår, får du tillbaka den;-)

    SvaraRadera
  9. Hejsan!

    Vad roligt att följa dig igen, och allt som händer dig i ditt torp. Jag har iallafall tak över huvudet, men inte så mycket mer till för en stund sedan.. Skulle höja gradantalet på värmepannan men lyckades visst stänga av den helt, och du som läst mina inlägg förut vet nog att jag inte är speciellt teknisk "ler". Har en veckopendlande man och med honom i luren så fick jag ordning på eländet och nu börjar det krypa uppåt från 15 graders strecket. Tacka vet jag vedspisar där man bara behöver kunna fixa veden i lagoma bitar. Smart krans och så slipper man ju försöka få den rund, för det är marigt för en grovpysslare. Ha en underbar jul och jag ska läsa din blogg och se vad som hänt dig och mannen, hälsa och ha det gott, Karina.

    SvaraRadera