Så tycker jag att en trädgård ska vara

I går tog vi en biltur till ett av våra favoritutflyktsmål. En bit utanför Strängnäs bor en kvinna som vi hittat till av en slump. När vi var ute och åkte förra året så upptäckte vi några vagnar som stod vid vägkanten och när vi tittade närmare så såg vi att det var en massa krukor med plantor i som stod på vagnarna. Ännu mer intressant var blev det ju när vi såg priset, bara femton kronor per kruka, och pengarna stoppar man i en kakburk. Vi började prata med Birgit som kvinnan heter och hon berättade att hon tidigare år har slängt alla plantor som hon delat på komposten. Hon tyckte inte att det kändes rätt och tänkte att andra kunde få glädje av det som hon inte behövde och kom på så vis på idèn att sälja plantorna för en billig penning. I går hade vi några trädgårdsvänner med oss och vi fick en visning av Birgits trädgårdsparadis.



För ett paradis är just vad jag tycker att det är. Allt är mycket prydligt och genomtänkt men ändå inte överarbetat och pråligt. Det märks tydligt att Birgit njuter av sin trädgård och inte bara ser allt arbete den medför, hon är stolt över sin tomt men ändå oerhört ödmjuk. Och hon har ju all anledning att vara stolt över den tycker jag, för i mina ögon är denna trädgård så nära perfekt man kan komma.





Alla ytor har utnyttjats på bästa sätt och naturen har fått bestämma vad som ska växa var.







Birgit har många växtkunskaper och ger gärna skötselråd till plantorna som hon säljer. Denna vita Trillium tycker jag är så vacker.



Kobrakallan är ju också häftig.



En grönskande trädgård behöver ju förstås mycket vatten och det kan jag säga att den fick under vårt besök igår. Men somligt blir ju bara vackrare av några regnstänk.



Så här ser en del av barnkammaren ut.



Och det var här som alla småplantor hamnade tidigare. I den underbara komposten som vänds en gång varje år. Allt slängs från början längst bort i bild och för varje år som går så blir det finare och finare. Under det tredje året hamnar det åter i rabatterna som fantastisk jord.



Vilken ynnest det är att ha hittat denna pärla. Varje gång vi närmar oss med bilen så stiger spänningen och man börjar fantisera om vad som står på vagnen denna gång.