Jag är tillbaka

Efter ett väldigt långt uppehåll (läs hela sommaren) känner jag nu att jag börjar få lite lust att blogga igen. Att jag inte bloggat själv har ju delvis fört med sig att jag inte heller läst några andra trädgårdsbloggar och det börjar jag verkligen sakna. Några av er har jag ju koll på via Facebook så jag har hängt med lite om vad som hänt men jag saknar många av er andra.



Min sommar har i korthet varit bra, ömsom sol, ömsom regn. Väldigt lite ogräsrensning, väldigt mycket vila och njutning vid vår lilla stuga. Vi har byggt ett plank/vindskydd och ett jättestort bord där vi bland annat avnjutit våra första egna druvor.





Tomten är tre, än så länge små ynkliga, äppelträd rikare och pelargonerna har redan fått flytta inomhus för vintern.

Ja det är väl ungefär vad som hänt i mitt liv. Ganska händelsefattigt men enligt mig fantastiskt skönt. Nu är jag på bloggbanan igen och förhoppningsvis dröjer det inte så väldigt länge innan nästa inlägg.

Nu tar jag blogglov...

Min inspiration för att blogga är för tillfället ungefär lika full av kraft som en utblommad tulpan...



Därför tänker jag nu bara njuta av allt som blommar ett tag framöver.











Och en hel del finns ju kvar att längta efter...







Vi hörs säkert igen framöver, men till dess så får jag önska er alla en riktigt härligt sommar med en massa sköna trädgårdsstunder.

Vill ni så ses vi på Facebook där jag är betydligt mer aktiv än här...

Så tycker jag att en trädgård ska vara

I går tog vi en biltur till ett av våra favoritutflyktsmål. En bit utanför Strängnäs bor en kvinna som vi hittat till av en slump. När vi var ute och åkte förra året så upptäckte vi några vagnar som stod vid vägkanten och när vi tittade närmare så såg vi att det var en massa krukor med plantor i som stod på vagnarna. Ännu mer intressant var blev det ju när vi såg priset, bara femton kronor per kruka, och pengarna stoppar man i en kakburk. Vi började prata med Birgit som kvinnan heter och hon berättade att hon tidigare år har slängt alla plantor som hon delat på komposten. Hon tyckte inte att det kändes rätt och tänkte att andra kunde få glädje av det som hon inte behövde och kom på så vis på idèn att sälja plantorna för en billig penning. I går hade vi några trädgårdsvänner med oss och vi fick en visning av Birgits trädgårdsparadis.



För ett paradis är just vad jag tycker att det är. Allt är mycket prydligt och genomtänkt men ändå inte överarbetat och pråligt. Det märks tydligt att Birgit njuter av sin trädgård och inte bara ser allt arbete den medför, hon är stolt över sin tomt men ändå oerhört ödmjuk. Och hon har ju all anledning att vara stolt över den tycker jag, för i mina ögon är denna trädgård så nära perfekt man kan komma.





Alla ytor har utnyttjats på bästa sätt och naturen har fått bestämma vad som ska växa var.







Birgit har många växtkunskaper och ger gärna skötselråd till plantorna som hon säljer. Denna vita Trillium tycker jag är så vacker.



Kobrakallan är ju också häftig.



En grönskande trädgård behöver ju förstås mycket vatten och det kan jag säga att den fick under vårt besök igår. Men somligt blir ju bara vackrare av några regnstänk.



Så här ser en del av barnkammaren ut.



Och det var här som alla småplantor hamnade tidigare. I den underbara komposten som vänds en gång varje år. Allt slängs från början längst bort i bild och för varje år som går så blir det finare och finare. Under det tredje året hamnar det åter i rabatterna som fantastisk jord.



Vilken ynnest det är att ha hittat denna pärla. Varje gång vi närmar oss med bilen så stiger spänningen och man börjar fantisera om vad som står på vagnen denna gång.

Vår egen secret garden

Jag vet att jag skrivit om vår innergård i stan tidigare men jag kan inte låta bli att göra det igen. För vilken lycka det är att ha så mycket grönt omkring sig trots att man bor i lägenhet mitt i stan. Man har lite svårt att tro att tågstationen ligger strax bakom det största trädet mitt i bild.





Nyligen blommade fullt av vitsippor, Forsythian är på god väg att slå ut och snart står den vackra häggen i full blom.





Massor av gröna buskar som ramar in gården i små rum med både sittplatser, gräsmatta och lekplats för barnen. En av mina favoriter är Prakthäggmispeln som vi ser utanför vårt köksfönster, just nu är den översållad med vita vackra blommor.





Mitt egentliga mål för kvällen var egentligen att gå ut och se hur "våra" persikoträd klarat dom senaste nätternas frostknäppar. Vi har ett stort och ett lite mindre träd (dom syns längst till vänster i översta bilden) som båda har planterats som kärna av en granne. Det största trädet hade han planterat 1984 om jag inte minns fel.







Tyvärr verkar det som att frosten gått ganska hårt åt blomningen. Det mindre trädet där blommorna slagit ut strax innan dom senaste nätternas kyla ser väl ut att ha klarat det något bättre, på det stora trädet var det mest hopskrumpna frostskadade knoppar. I år skulle jag bli ganska förvånad om det blev samma stora skörd av solmogna persikor direkt från trädet som det blivit dom senaste åren, det lutar nog att vi får köpa vår frukt i någon närbelägen affär som dom flesta andra får göra.

Gult

Vem sa att gult är fult? Jag vet att det finns delade meningar i trädgårdsvärlden om gula blommor men ingen kan väl undgå att efter en segdragen lång vinter bli glad över dessa gula skönheter?





Gullvivorna är en av mina personliga favoriter, minns så väl när jag var liten och gick med farmor in i kohagen för att plocka fina buketter. Vissa år var det nyfikna ungtjurar i hagen och dom kunde ju vara ganska närgångna vilket kunde vara lite skrämmande för en liten grabb. Det är betydligt tryggare nu när vi har dom strax utanför dörren vid stugan.





Några gula tulpaner står på tur att slå ut härnäst.



Och visst är det väl så att det är det gula som gör så att man faller för många penséer?



För att inte tala om denna goding. Hur kul hade den varit om den var helt vit?



Min åsikt är i alla fall tydlig, gult är inte fult.

Drottningen av blommor

Nu är det åter dags att njuta av den vackraste av dom vackra. Hon är äntligen tillbaka!









Jag lovar att det under dom närmaste dagarna kommer att bli många turer till Eskilstunas parker för att förföras av alla vackra Magnolior.

Äntligen blommar det!

Dagen började på bästa sätt...



...sittandes på trappan med morgonkaffet i handen, tittandes ut över ägorna. Nja, kanske inte mina ägor men vackert är det i alla fall.



Sen fortsatte lördagen lika bra. Solen strålade och jag likaså när jag petade i rabatterna. Lättade lite på lövtäcket som skyddat växterna under vintern. Denna gången lät jag en del av löven vara kvar, jag brukar vara lite för ivrig att få sommar ibland och det har straffat sig.

Har ni förstått vad mycket härligt vi har framför oss? Rabarberpaj till exempel...



...och vackra vallmoblommor.



Eller varför inte lite gräslök till sillen?



Men vi stannar väl lite i nuet och bara toknjuter av allt som börjat blomma nu?







Det är väl som så att även träningssäsongen börjat? För nu börjar ju också vi som inte rör oss så mycket annars att vakna till lite. Det är jordsäckar som ska flyttas, gropar som ska grävas, rabatter som ska rensas och komposter som ska vändas. Vem har sagt att det ska vara en njutning att sköta sin trädgård? Jo, det har bland annat jag sagt. Och jag står för det, jag njuter av varje stund som jag får vara där, oavsett om det är lite tungt emellanåt. Vore det inte för trädgården skulle nog i alla fall jag vara en riktig soffpotatis året om. Men jag är redo för årets träningssäsong. Är du?